Dag 03 – Mina föräldrar
Är världens bästa. Och har alltid varit.
När jag var barn vill jag minnas att mamma oftast var hemma, hon jobbade när vi gick i skolan och inte så mycket mer. Pappa började rätt tidigt jobba utomlands och i andra städer men när han väl var hemma var han verkligen hemma.
Redan som liten var det hos mig vi hängde, alla fick komma hem till oss. Och så fortsatte det.
I tonåren brukar dom flesta ta avstånd från sina föräldrar, men så var det inte för mig. Självklart kunde jag (och dom) vara riktigt jävliga, men oftast hade vi en väldigt bra relation.
Mina föräldrar var riktiga klippor, inte bara för mig utan till alla mina kompisar. Jag fick tidigt lära mig att det var bättre att ringa om det var nått än att inte göra det.
Det gjorde att jag var öppen med allt (jaja, det mesta) som försigick och det har nog gjort så man sluppit råka ut för massa tråkigheter, för mina föräldrar visste vart jag höll hus och med vilka.
Sen jag flyttade hemifrån har egentligen inte så mycket förändrats utom att vi inte ses tillräckligt ofta. Men vi hörs nästintill dagligen och jag ser mina föräldrar som mina vänner.
Jag är fortfarande mamma och pappas flicka. :)
mamma & pappa ♥
