Att hjälpa är något utav det finaste man kan göra.
Idag såg jag en fin grej. En stor husbil hade fastnat i snön och kom inte loss. Gubben körde och tanten stod och puttade på, då kom det två unga killar (fan vad gammal man låter när man kallar några andra för unga och inte "i min ålder". Jag är också ung, men dom var något yngre än mig) och hjälpte till att putta. Husbilen kom loss på en gång och det värmde i hjärtat att se. Det var bara ett sånt litet lyckligt ögonblick i vardagen, där man ser att världen faktiskt är en ganska fin plats att spendera sin tid på.
Något som inte var lika roligt var att det regnade på mig, men det är väl kanske bra, för då försvinner kanske snön lite fortare.
Välkommen slask, jag har inte längtat det minsta efter dig. Däremot längtar jag efter det som kommer sen, vår och värme. :)
