Not That Kind of Girl

Jag tycker inte om att sitta här, i en halländsk stad, 40 mil bort från där jag faktiskt behövs.
Mitt hjälpande hjärta gör ont och jag önskar att man kunde förflytta sig med tankekraft.

Jag trivs jättebra här, och jag har till och med börjat känna mig hemma. Men vissa dagar, som idag, då önskar man att man inte alls hade flyttat.
Djupt inne i mig finns det rotat, att jag vill att mina medmänniskor, och speciellt mina vänner, ska må bra. Och när det inte är så vill jag bidra med min tid och en axel att gråta emot. Men det går ju inte när jag sitter här.

Det gör ont i mig, när allt jag vill är att hjälpa men när jag vet att det är omöjligt.