Not That Kind of Girl

Sitter och lyssnar på The Ark och The Sounds och minns dom tidiga tonåren. Det var på den tiden då jag fortfarande var öppen för förslag, både rent musikaliskt och på det andra, mer allmänna sättet.
Tror denna nostalgi kan ha att göra med att jag och en kär vän från den tiden satt och pratade minnen igår. Det finns ett fåtal flickor från den tiden som vet allt om vad som hände mig då. Jag är glad att dom finns kvar, även om det inte är nu som det var då.


Idag är det mycket svårt att nå mig rent musikaliskt, jag har en liten skara artister jag lyssnar på och jag är inte så sugen på nytt. Dessutom är jag rätt så patriotisk när det gäller musik och har alltid varit.
Svenska artister ska det vara. Utöver min svenska musik så är det typ bara Elvis som lockar, och han lever inte ens..
Jag tror aldrig jag berättat så noga om min musikaliska bana och jag tänker inte göra det nu heller. Däremot kan jag berätta att jag lyssnat på allt från dansband till hiphop innan jag slutligen hamnade där jag är nu.
Och det var på vägen med The Ark och The Sounds som jag blev den jag är idag.


Den jag är idag, har såklart även en hel del att göra med att viss pojke fick mig att flytta tvärs över Sverige. Den jag är idag är en lycklig person och jag är så stängd för förslag som jag nånsin kan bli.

Så var det inte riktigt då, på den tiden då The Sounds var störst. En annan pojke visade musiken, trots att alla andra lyssnade på helt andra saker. På den tiden var jag mestadels olycklig, även om ovannämda flickor fick mig att känna glädje. Jag var glad, men långt ifrån lycklig. På den tiden då jag hånglade med blivande rockstjärnor och var öppen för allt.


Vad jag ville ha sagt med allt det här? Jag vet inte riktigt, det var bara tankar som väcktes till liv igår.
Att trots allt jag gjort i mitt liv, så kan musik och kärlek skänka saker som man inte tror på när man är i dom tidiga tonåren. Typ.