Not That Kind of Girl

Och det är bara början.



Den första början sen då. Jag minns våran första helg i detalj. Vi hade längtat efter varandra i en månad och byggt upp någonting jag aldrig varit med om förut. Den månaden, mellan första och andra gången vi sågs är det längsta vi varit ifrån varann.
Trots att dom 40 milen många gånger varit jobbiga, så har det aldrig funnits någon tvekan på att vi hör ihop. Jag har vetat sedan dag ett att han är den rätta.
Han gjorde nånting med mig, han gjorde mig hel. Och jag kunde sluta söka, för jag hade funnit det jag inte ens visste att jag letade efter.

Jag minns.

Karro & Fia var hos mig, dom var ju tvugna att godkänna. ;)
Jag mötte upp han vid tågstationen och jag fick en första trevande puss. Vi gick den korta biten hem till mig och han fick möta min familj och mina bästa vänner.

Han blev mycket väl godkänd, kan man väl säga.

Vi hade en väldigt fin helg tillsammans och det jag kände innan han kom och hälsade på växte tusenfalt. Jag blev kär, där och då. Och jag har blivit kär i honom många gånger sen dess. Han är verkligen det bästa som finns.

Nu och föralltid.