Not That Kind of Girl

Efter att ha haft den här bloggen i snart tre år och förvandlat den mer och mer till någon form utav musikblogg, så tänkte jag att det kanske är dags att dra historien om livet ihop med Håkan Hellström.


Det är ju tio år sedan nu som H slog igenom med dunder och brak, men det var inte då han stal mitt hjärta fullständigt även om jag gillade vad jag hörde. Man kan nog säga att jag inte var riktigt redo för alla känslor som Håkans musik skapar.

Detta var i oktober 2000 och när sommaren 2001 kom så spelades skivan på repeat i min freestyle. Den var med överallt och öppnade ögonen för en ny värld.
Det skulle dock dröja ända till 2003 innan jag såg Håkan och bandet live första gången. Där och då upplevdes den där magin för första gången som jag strävar efter varje gång det händer nått på en scen. Jag stod längst fram och hjärtat slog hårdare än det nånsin gjort tidigare. Det var då det hände, den där fullkomliga kärleken slog till, den som kommer vara föralltid.

på den tiden när man tog slut på en rulle och det ändå inte blev några bra bilder. t.h. Timo och Håkan på samma bild!

Efter detta, att ha sett Håkan Hellström live, var ingenting sig likt. Jag andades och levde Håkan Hellström, och under första året på gymnasiet så fanns Håkan med i det mesta jag gjorde. Uppsatser handlade om honom och jag tillägnade honom en hemsida. Vissa kallade mig till och med besatt, men jag beundrade bara väldigt starkt.

att visa i skolkatalogen att Håkan var störst var sjukt viktigt när man var sexton.

Efter 2003 blev det tyst om Håkan och jag fick lite tid över till annat (bli kär i en anti-Håkan kille till exempel). 2005 var han dock tillbaka, med två plattor. Lite nytt sound, men jag och Håkan hade följt samma mognadsgrad och jag tyckte det var minst lika bra som det han gjort tidigare. Sommaren 2005 fick jag även med mig David på sin första Håkan-konsert och det gjorde mig övertygad om att alla som tar chansen att se Håkan Hellström live tycker det är bra! Vid den här tiden hade vi mist kronprins Timo i Håkans band och det är lite sorligt att jag bara fick se mina absoluta favoriter på scen ihop vid ett tillfälle (samtidigt är jag lycklig över att vi fått Timos musik också, så jag hade nog inte velat ha det annorlunda).

denna skylt fanns lite överallt i Varberg sommaren 2005 och en av dom råkade flytta hem till mig direkt efter spelningen.

2006 var vi på ett antal spelningar och jag njöt som aldrig förr.
Håkan tog sen en liten paus, bildade familj och stack till Brasilien men mitt under denna paus så hände det absolut största. 16 augusti 2007 är ett datum att lägga på minnet. Jag var med några vänner och såg Augustifamiljen (Håkans kompband) spela för första gången. Och mitt i allt folkvimmel ser jag en bekant kalufs. Håkan Hellström kommer gående och vi befinner oss alltså på samma konsert. Jag blir 14 igen, där och då. Tittar när dom spelar och jag äter Simon Ljungman (då visste jag inte vem han var) med blicken men jag håller hela tiden koll på vart Håkan befinner sig.
Efter spelningen vågar jag mig fram till Håkan och ber om en autograf. Jag bara svamlade men jag minns att han blev stolt att jag hade kalas03-linnet på mig. Ingen kamera hade jag eller nån annan med oss och det har jag fortfarande inte förlåtit mig själv för.

jag har inte använt det sen dess och absolut inte tvättat!

2007 startade även min treåriga svit med Liseberg-spelningar. Det har varit helt otroliga kvällar och jag är lycklig att jag har fått vara med om den speciella magin som skapats där.

2008 sen då, vilket år! Håkans hittills senaste skiva släpptes i mars och man hade ca tre veckor på sig att "plugga in" nya låtarna innan den längsta Håkans-konserten jag fått uppleva ägde rum. Scandinavium kokade och jag kände sådan otrolig kärlek. Bland det bästa jag varit med om, en fullkomligt oförglömlig kväll!

2009 bjöd på två spelningar för våran del. Jag älskar att han ger sig ut och turnerar fastän inget nytt material har släppts. Det är inte många som kan göra det och ändå dra fulla hus, men älskade Håkan, han kan. Och bra gör han det.

Håkan & Simon i Partillebohallen, gbg. snökaos på vägen hem och 30km/h på motorvägen vill jag minnas.

Och nu sitter vi här, 2010.
10 år har gått sedan Håkan slog igenom och det firar han ordentligt. Först kom ju singelsamligen i juni, sen gjorde han Känn ingen Sorg för mig Göteborg-spelningen på Way Out West (som var det häftigaste jag varit med om).

var du inte där så var du inte, punkt.

Singlarna Saknade te havs och River en vacker dröm har nyligen släppts och idag kom boken PS lycka till ikväll.
I oktober kommer skivan Två steg från paradise och i november är det dags för en ny Scandinavium-spelning. Jag längtar något otroligt och ser fram emot framtiden med världens bästa artist.


Tack Håkan Hellström för allt du gjort för mig och fortfarande gör!