Plånbok på vift.
Igår var jag med om något jag aldrig vart med om förr..
Jag hoppar av bussen vid Kvantum för att handla lite och när jag står i kassan för att betala så ligger inte min plånbok i väskan. PANIK!
Jag ringer till älsklingen och vi drar ner till stationen där det står två bussar men ingen busschauför i sikte.
Vi ringer (david gör, jag är på tok för nervig) till Hallandstrafiken och får ett nummer till borttappade grejor i Varberg. Där är det såklart ingen som svarar och efter att ha tagit en tur till busshållsplatsen jag hoppade av för att kolla om jag hade tappat den där (såklart inte) så hamnade vi i telefonkö till Hallandstrafiken (återigen david, för jag hyperventilerar och har superpanik vid den här laget).
På väg ner till stationen kommer vi fram till Hallandstrafiken igen, och hon ska kolla upp vart "min" buss tar vägen efter att min tur är avslutad och ska återkomma till oss.
Vi hinner inte mycket mer än parkera när jag ser "min" busschauför i spegeln, han låser upp bussen och på sätet bredvid där jag satt ligger min plånbok och väntar på mig. Tack gode gud.
Lagom som vi kommer hem ringer dessutom busschaufören till David och säger att plånboken är hämtad. :)
(Anledningen till att jag visste att plånboken var på bussen är att jag använde busskortet när jag hoppade på bussen, så jag visste att den var med dit)
Jag trodde att jag aldrig skulle få återse min plånbok men som tur var hindrade David mig från att spärra kontokortet så allt funkar som det ska idag.
Jag hade visserligen inga pengar i plånboken, men tusen kort och sånt.
Jag var helt säker på att någon skulle hunnit stjäla plånboken, men såhär i efterhand inser jag att när jag hoppade av bussen var det typ fem stycken kvar på bussen och att den faktiskt var stående på bussstationen ända tills jag hoppade på bussen igen.
Min största skräck var nog att den skulle hunnit byta bussnummer och gett sig iväg, för då hade ju någon mycket väl kunnat sno åt sig plånboken.
Men, slutet gott, allting gott.
Jag ber om ursäkt att detta inlägg är mest svammel och jag räknar inte med att nån orkar läsa, men jag var tvungen att skriva av mig. :)
usch o fy vilken upplevelse, det är ju skräcken när man inte vet vart plånboken är.
Jag har varit med om nästan samma sak fast då åkte hela min handväska med tåget söderut när jag hoppat av. Men jag fick tillbaka den med vändande tåg så jag vet precis hur det kändes i din mage när du upptäckte att plånboken var borta. Men som i sagan blev det ju ett bra slut för oss båda.
